Att leva med ångest

Att jag lever med ångest är något jag ogärna pratar om i upplevelsen om att människor dömer mig direkt utan eftertanke om vad den bakomliggande orsaken kan vara. Jag levde med ångest väldigt länge utan att ens veta om eller förstå att jag hade ångest. Jag visste att jag hade panikångest, det har jag haft sedan 15 års ålder. Men inte att jag levde med ångest i vardagen. Att kaoset i min hjärna som jag hade så otroligt svårt att förstå och sortera skulle visa sig vara ångest, hade jag inte en enda tanke på. Det var först när jag levde i en relation som väckte extra mycket sårbarhet inom mig som gjorde att jag kraschade helt och tvingade mig att söka hjälp igen. Nu när jag träffade denna förhållandevis unga psykologen för första gången så visade det sig att hon kunde förklara det känslomässiga kaos som fanns inom mig.
Det va ångest och det var normalt. Speciellt för en person med min historia och som levt under både fysisk och psykisk stress under lång tid. Den psykiska stressen har funnits med ända sedan jag var väldigt liten med upprepade trauman av olika slag och den fysiska sedan jag började få mens vid 12 års ålder.

Detta blev starten på en resa i att lära mig att förstå och hantera min ångest, nu när jag visste vad det var och kunde se mönstret över hur det påverkat mitt liv negativt så var jag beslutsam över att den inte längre skulle få styra mitt liv som den gjort innan. Jag blev även medveten om att jag aldrig kommer bli av med min ångest utan den kommer finnas med mig på min resa genom livet, den är en del av den jag är. Så jag bestämde mig för att bli vän med den och låta den göra mig sällskap.
För ju mer jag försökte trycka undan och styra mina känslor desto mer insåg jag att dom styrde mig och förvärrade ångesten.

Jag började en KBT- behandling som heter ångesthjälpen och är webbaserad, parallellt gick jag på samtal med min dåvarande psykolog för att få förståelse inför mig själv och invanda mönster och få dom verktyg jag behöver för att kunna göra bättre val och inte bara reagera på situationerna jag hamnar i och låta ångesten ta över utan lära mig att läsa av mig själv, analysera situationerna och därefter själv välja hur jag vill agera. Det lärde mig otroligt mycket om mig själv och andra samt gav mig en enorm frihet med ett inre lugn som jag idag har svårt att förstå att det inte alltid varit där för det känns idag så naturligt.

Genom att ta tag i min ångest har jag fått en helt annan frihet i livet och mina rädslor styr mig inte längre. Många av dom finns fortfarande kvar samtidigt som många av dom har bleknat. Jag låter dom inte längre styra eller begränsa mig, så jag brukar säga ”det kan inte mer än gå åt helvete” eller ”vad är det värsta som kan hända?” Jag väljer att hitta lösningar på möjliga problem som kan uppkomma och på så sätt tillåter jag mig själv att leva ett friare liv.